Klarar man sig?


S122 160309_Michaela_B_0152-EDIT-FB

Photo: Joakim Oscarsson Modell: Jag

Jag har bättre dagar och jag har sämre dagar. Igår var en dålig dag som slutade men att jag nästan höll på att börja storböla på bussen så jag fick skynda mig av på mitt busstopp. Väl av så la det sig, men slutade med tårar i soffan av utmattning, huvudvärk och en rätt krävande em på VUX. Jag behöver den lilla energi jag har till mig själv, har inte ork att försöka behaga andra. Jag la mig vid nio och somnade strax innan tio. vaknade vid sex somnade om och klev upp vid åtta. Kände mig långt ifrån utvilad. Hade en TFP plåtning inbokad idag som jag fick avboka då jag känner mig så utmattad. Har även hunnit att gråta en sväng i soffan idag med pga stress över skolan samt stress över ekonomin som känns som den inte existerar. Men även för att jag är i sånt behov av en stor lång kram och någon som bara håller om mig och säger att allt kommer bli bra, stryker mig över kinden. Någon som bromsar mig och stöttar mig dagligen. Måste ringa mina föräldrar för hjälp denna månad. Jag har betalat räkningar och sedan inte lyxat till det alls för resten. Så denna stress gör att jag får ångest med, jag tycker inte om att behöva be om hjälp eller fråga om pengar. Jag är snart 30 och borde klara mig själv.

Jag har insett att jag inte kommer kunna uppfylla alla mina kurskrav på kliniken denna termin då det är omöjligt. Få vuxpass kvar och inte många som stämmer överens med bokning för fyllnadsprov, karies ex. Sedan om man får in en pat så ska denna kunna komma och inte avboka. Jag ska hinna få klart några saker som jag har startat med innan sommaren och passen är få. Jag ska alltså försöka att pussla ihop detta själv, för vi har ingen sköterska som gör detta. Jo, har jag nämnt att vi har massa tentor med som skall skrivas? GE MIG LUFT…. Vill ha sommar, men hur tar jag mig dit hel? Och hel ja…. Mitt ben tycks inte vilja bli helt, bara en promenad på 3km får mig att känna av baksidan och smärta. Hur länge ska jag behöva stå ut med detta utan att få röra mig och få löpa?

Skräcken att behöva ta ett sabbatsår får mig att kämpa med. Jag vill bara framåt, jag vet inte hur jag skulle klara av att vara i sthlm ett år mer än jag behöver. Jag är en kämpe, men klarar man sig på det? Jag lever på hoppet, alltid gjort och kommer göra. Jag tar mig ut ur mörkret på ett eller annat sett. Just nu är sommaren det lita ljuset som jag kan se långt där borta!

Sedan jul så går jag till en Psykolog lite då och då för att prata om livet och ja, allt. Så jag har en plan. Men detta är min ventilation med.

Annonser

Trasig förpackning


  

Suttit under kvällen och funderat vilken typ av känsla det är som gnager inom mig. Stress, ångest eller dåligt samvete för plugg eller är det rastlöshet? Efter lite reflekterande och funderande så har jag kommit fram till att den är en kombination av två. Ångest av att sitta själv, vara själv, vara ensam. Jag behöver kärlek och inte från någon tillfällig flirt, jag behöver stabilitet. Någon att få lika mycket som jag ger till. Någon som man komma hem till mig och bara hålla om mig när jag har mina svaga dagar, för då har jag ingen ork att åka till andra. Rastlös för att jag brukar vara i riktig toppform nu inför Bosön som är nästa helg med löptest och regelprovet. Men denna skada som jag kämpar med har gjort mig stillasittande och löpning känns just nu som ett minne blott. 

Jag är helt enkelt en trasig förpackning, och det är inte mycket att ha för stunden.. 


  Har idag en sådan där dålig dag då hemlängtan är stor och jag bara vill vara klar med allt. Känner mig ensam och att vara sjuk gör inte saken bättre. Inte heller det faktum att jag sitter och matar in massa anatomi i huvudet som känns totalt segt och hoppas att det ska stanna kvar där. Närhet min kropp skriker efter en kram eller snart efter massa kramar. Sedan har jag rädslan för att våga öppna upp mig här nere, jag törs inte släppa kontrollen. Jag tar avstånd från den som ev. skulle råkas visa lite intresse för jag är så fruktansvärt rädd för att bli kvar hör nere efter examen då jag bara vill hem. Även otroligt rädd för att jag ska såra någon, jag vet inte om jag är redo för något sådant. 

Min kropp är så kluven, den skriker efter närhet och ömhet. Men samtidigt skriker den bara nej. Jag kommer sitta för mig själv med 50 katter när jag är gammal. Så känns det nu. Saknar min festman med, killen som får mig att le. Min håriga pälsboll. 

Sjuk


  Att ligga hemma i soffan utan energi och vara sjuk är inte riktigt min grej. Bihålorna värker och huvudet är segare än kola. Behöver plugga inför Osk som är nästa onsdag och skriva ihop ett brev för examensarbeten som ska skickas ut. Men får nog bli lite mer sova. 

Skulle även behöva packa upp och byta gardiner samt dammsuga… 😂

Tiden


  
Tiden går så sakta men samtidigt så rusar den iväg på något vis med. Ny termin har börjat och T8:as hektiska termin har börjat. Bara i feb. Har vi en tenta i veckan, varav två stora och en dugga som är rätt saftig. Så man känner lite smått panik i kroppen och lite i klassen med. Men nog om det. 

På onsdag åker jag hem för en natt med fam och sedan den årliga Åreresan med skolan. Vi är några som har bokat eget boende och det känns som det här kommer bli tipp topp.. Dock så kommer jag mest troligt inte att få åka varken längdskidor eller utför vilket känns väldigt tråkigt. Men får se det som sparande av pengar, ska gå på relax en dag tänkte jag. Kanske att man kan lura dit någon av mina vänner för lite häng med så jag slipper vara på spa själv och får lite kvalitetstid med dem.. 

I min bubbla


  

 Denna bubbla av ensamhet och hemlängtan somnar sitter i. Vissa dagar känns den behaglig men många dagar känns den tung, som om luften i bubblan håller på att ta slut. Men jag har tagit ett klokt beslut, jag ska lära mig att leva mer med mig själv. Jag behöver läka för att klara att släppa in nya människor i livet och som det känns nu så kommer det att ta lite tid innan jag törs släppa in någon ny. Men det kommer bli en tuff väg, jag är en social tjej som behöver närhet och särskilt när jag känner mig så ensam. Men nu är det slut på dessa tillfällig förtröstligheter, slut på tröstätandet. Ensam är stark, men ensam blir starkare av att kommaihåg att ventilera med vänner också. 

Och som ni kanske har förstått så kommer det bli mer bloggande i framtiden, detta är mitt bollplank och min ventilation. Jag mår bättre av att få skriva av mig. Så jag kommer göra det i den mån jag kan, men allt kommer nog inte hamna här. 

Nytt år


  

Då har ett nytt år kommit, nya förhoppningar och många stressar iväg på gymet för de ska börja sitt nya liv. Jag har gymkort men tränar oftast styrkan hemma, har lite svårt med hetsen på gymet samt så tycker jag inte om folk som glor. Dock får jag snällt ta det lugnt i några dagar nu, dragit på mig en förkylning som inte känns allt för rolig om jag ska vara ärlig. Kanske tar ett yoga pass imorgon. De är inte så ansträngande och kanske hjälper till med att kicka igång dagen. 
Annars är det lugnt. Har börjat kika på examensarbeten som ska vara inne i veckan så hoppas vi får OS-hopp det. Var på Bromma blocks och införskaffade ny löparskor men måste kanske byta dem insåg jag när jag kom hem. Håller även på att forska lite inför mina rullskidor jag ska få.