Att handskas med sitt inre. 


 Foto: Benita Pålsson Modell: Jag 

Mitt sätt att handskas med mitt inre har alltid varit att skriva av mig, att få utlopp för det som slits inom mig. Just nu i denna känsla av hopplöshet och tvivel på framtid så har jag ingen lust eller ork till något känns det som. Även denna konstanta känsla av ensamhet nere i den stora staden, den ensamheten som tycks ha följt med mig hem. Men träning har också varit en stor hjälp och rehabilitering när jag mått dåligt och nu när jag inte kan träna som jag vill så blir det bara jobbigare och tomrummet större. Dock så har även denna konstanta trötthet gjort att jag inte tagit tag i sådan träning som jag lätt kunnat göra hemma. Ligger hemma i soffan hos föräldrarna och har små saker att ta tag i, tex. ringa och prata med farmor inför jul och hjälpa till med saker. Men orken finns inte, inte lusten heller. 

Min inre glädje har blivit förlorad någonstans på vägen även om det inte syns på utsidan, jag brukar vara rätt duktig på att bita ihop och bara ploga igenom livet. Född envis och målmedveten. Jag ger inte upp, jag kommer aldrig att ge upp. Dock kommer jag behöva lovet på mig för att ladda om och hitta nya krafter inför det nya året. 

Dock saknar jag verkligen att få sitta vid ett piano och få lite terapi. Timmarna kan verkligen flyga iväg där. Kan stänga av och bara leva just i den stunden. 

Lämna ett avtryck

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s